Värmdö Jolleseglares juniorer vinner KM Stockholm!

Stort grattis till Marit, Filip & Björne från VJS som idag tog hem KM Stockholm i konkurrens med bl.a flera etablerade storbåtsseglare!

Film från Ungdoms-SM i Matchracing

(tipstack till Blur.se)

En film från förra helgens USM i Matchracing i Stenungsund, där Team JoZeba från Värmdö Jolleseglare tog Silvermedaljen. 

Det enda trista med filmen är när Svenska Seglarförbundets juniorkoordinator refererar till teamet som "Johannes och grabbarna" i inslaget om finalseglingen....

Jag hade nog hoppats på att Förbundets juniorkoordinator hade lite bättre koll på att Team JoZeba, som alltså seglade finalracet -  och dessutom innan finalen hade 7-0 i matcher mot sina finalmotståndare -  består av två killar och en tjej, där tjejen ifråga (Ebba) råkar vara den bästa mittgast i C55 som jag känner till....

Stort grattis till Team Mossberg som tog SM-guld!

B&R 23:an äntligen i sjön

Så har vi äntligen, efter 3 veckor, fått B&R 23:an i sjön i Östersjöns bräckta vatten!

På söndag blir det premiärtur i hemmavattnen, kan nån ringa och förvarna SSRS....? ;-)

Åland Race 2012 - sammanfattning S/Y Singdoy, del 2

Hemresan för oss blev mindre lyckad, en 14e plats av 28. Nu var det inte särskilt förvånande, eftersom vi hade kryss - eller snarare sträckbog dikt bidevind - hela vägen, och vi har varit konsistenta low-performers när det gäller bidevind-segling i alla år. Denna gången kan vi inte ens skylla på att vi tog fel vägval, gjorde taskiga slag,  eller missade några vrid, eftersom hela resan över Ålands hav gick på en sträckbog.

En intressant observation var ju att vi hade den andra Scannern, låt vara en 392:a med 0.01 högre SRS-tal, strax i lovart om oss, och den gick både högre och något fortare.  Vindile, som vi också hade strax i lovart innan den susade om, gick betydligt högre och betydligt fortare.

En annan intressant observation är att Valkyria, som startade ca minuten efter oss, blåste förbi oss redan i inloppet till Mariehamn, innan vi hunnit passera olje/fiskehamnen. Samma sak med Omega 36:an.

Jag misstänker att den största boven i dramat är vårt storsegel, som är 7-8 år gammalt, och som åtm. jag har svårt för att trimma in på nåt vettigt sätt på kryss.

Det enda intressanta som hände under racet för vår del var det "vindhål" som helt plötsligt dök upp, och där vi och båtarna i lä blev sittande i kanske 10 minuter. Vinden hade varit stadigt ökande upp till 11-12 m/s fram tills hålet, och helt plötsligt dog vinden för oss och båtarna i lä om oss ut helt. Så det var bara att slå ut revet i storseglet och se på när båtarna i lovart om oss, på bara några kabellängders avstånd, fortsatte blåsa på i samma 11-12 m/s som vi hade nyss... medan vi står still och stampar i sjögången...

Efter kanske 10 minuter kommer den ursprungliga vinden tillbaka igen, 10-11 m/s, samma riktning som tidigare, och det är dags att ta in ett rev igen.

Märkligt vindhål, har inte upplevt att vinden dör ut så totalt i ett litet hål, medan några hundra meter upp i lovart fortsätter det att blåsa rejält. Och att samma vind sen återkommer....

Men sammanfattningsvis var årets Åland Race en riktig höjdare som vanligt!

"Storbåtssegling" och ungdomar

Jag har ju hållit på som förälder/coach/tränare/ledare/domare för seglarbarn och sedemera ungdomar i rätt många år nu, och ett problem som jag observerat genom åren är att väldigt många duktiga seglarungdomar slutar att segla när de når 18-20 års-åldern.

På sätt och vis kan jag förstå detta: många 18-åringar har seglat sen de började i Optimist, vid 7-9 års ålder, de har gått via Zoom-8 och/eller E-jolle, eller ev. nån 2-mans-jolle, men kanske inte lyckats etablera sig i eliten, eller i lite större båtar , såsom Laser, Finnjolle, /470. 49er osv. Och dessutom händer mycket utanför seglingslivet när man blir 16-18, man kanske flyttar till annan ort för studier osv.  Eller man kanske tröttnar på att segla jolle, och letar efter nya utmaningar.

Därför är det kul att se det som Peter på Blur.se skriver om angående göra det möjligt för ungdomar att segla "storbåt".

Det är dessutom extra kul att se att Bengt Eriksson på Vindile ställer upp med sin båt för att ungdomar (alla som är under 30 är ungdomar för mig! ;-) ska få uppleva storbåtssegling i skärgården och på havet! Jag önskar att fler storbåtsägare skulle följa Bengts exempel, att ställa upp på att utbilda o coacha en ny generation av kompetenta och taggade framtida VOR-seglare genom att ta med ungdomar i 20-årsåldern på kappseglingar, inte minst sådana som går på öppna havet, med vakthållning osv.

Vindiles resultatlista de senaste åren visar ju att det är ett bra recept resultatmässigt att segla med ungdomar, så min uppmaning till alla er "storbåtsägare" är att ta med ett gäng seglarungdomar i er besättning till nästa race!

Åland Race 2012 in 1 min 20 sek

Ok ok, de föregående filmerna från Åland Race har varit för långa... jag har hört er... MTV-generationen orkar inte med långa förspel...! :-)

Så varsogod, här är hela Åland Race 2012 på 80 sekunder... ;-)

Languria's film från Åland Race

En riktigt snygg film tagen av Languria's besättning.

B&R 23 SWE 6 till salu

Fick ett mail från Folke Berntson i Halmstad som ska sälja sin B&R 23:a. Enligt uppgift ska båten vara i mycket bra skick, många o fräsha segel, Harken-block mm, och Folke säger att han kommer att sälja till förmånligt pris till rätt köpare. Till båten finns också en ny bromsad Bålsta Trailer.

Jag hoppas att nån som vill satsa på kappsegling, gärna nån i Stockholmsområdet ! :-) slår till och köper båten. Med en båt till i Stockholm kan vi snart köra ett DM... :-)

Kontakta mig via email (finns i profil-infot nedan) vid intresse så förmedlar jag kontaktinfo till Folke.

-Åland Race the Movie, del 2: homebound

Del två av den episka trilogin "Åland Race the movie" nu klar att avnjutas... :-)

Åland Race 2012 - sammanfattning S/Y Singdoy, del 1

(SK 95:an Britt-Marie i ÅSS hamn)

Medan "Åland Race the Movie del 2" laddas upp på youtube, tänkte jag ta tillfället i akt att skriva ner en redogörelse för hur racet tedde sig för oss ombord på S/Y Singdoy, en Scanner 391:a med skepparen Leffe, Jägarn Jonas, Mässjäntan Micke samt undertecknad ombord.

Micke och jag hade som vanligt ansvaret för shopping och logistik  inför seglatsen, så vid 15-tiden på torsdag eftermiddag tog vi oss till Ica Maxi i Nacka för att inhandla föda till trupperna. Solen sken, 14 grader i luften och en prognos som lovade friska vindar och undanvindsåka hela vägen till Mariehamn.

Efter shoppingen drar vi iväg mot Tyresö, där båten ligger, och möter en regnskur. Väl framme i Tyresö har temperaturen fallit till 8 grader, och det är i det närmaste vindstilla, och kallt som tusan.  Detta lär bli en lång och kall segling...

vid 19-tiden lägger vi loss, och puttrar i sakta mak för motor mot Östra Stendörren. Fortfarande knappt nån vind, och det är riktigt kyligt i luften efter regnskuren. På himlen sänker sig de sista ljusstrålarna ner bakom land, och innan vi är framme vid starten är det becksvart. Dock börjar vinden nu ta sig lite, blåser ca 5 m/s, pendlande runt syd o sydväst, så spinnakeråka blir det, oklart dock i början om det blir för BB eller för SB.

Vi får till en perfekt start för SB, trots att det är nästan ogörligt att se linjen, skär startlinjen på millisekunden med fullt drag i tygen, och strax efter oss, 2 min närmare bestämt,  startar Valkyria, så vi lär snabbt få en bra indikation på hur vi går.

Det blåser fortfarande ca 5-6 m/s, och efter någon distans ser vi Valkyria närma sig på SB låring. Vinden ökar dock lite, och så fort den gör det, slutar Valkyria att ta in på oss, utan avståndet hålls i stort sett konstant, vi kan t.o.m dra ifrån lite när det puffar i lite mer, som det gör lite då och då.

Både vi och Valkyria väljer högerkanten upp möt Runmarö, vinden är oftast för lätt för att vi ska tjäna på att gå helt platt.

En bit upp på Runmarö blir det dags att gippa, och gippen strular lite för oss, spinnakerns skothake i lä lossnar direkt efter gippen och det tar en stund att fånga in lähornet o göra fast igen.

I gipp-kalabaliken drar Valkyria förbi oss med några kabellängder, men vi hänger på hyggligt fortfarande. Vinden både vrider väst och ökar, och efter en stund får vi problem att bära den stora och framförallt bredskuldriga spinnakern, lutning och rodertryck ökar och båten visar klara tendenser till att vilja skära upp, så vi chansar på att vinden ska vrida ytterligare väst och bestämmer oss för att ta ner spinnen och köra genua. Här gör vi vårt avgörande misstag: istället för att testa att sätta den mindre och framför allt smalare spinnakern, så bestämmer vi oss för att köra med genua, och det blir så hela vägen upp till Kapellskär där vi kan falla av igen och sätta stora spinnen. Valkyria som fortsätter för spinnaker försvinner bort i mörkret.

Gissningarna ombord efter racet angående hur mycket tid vi tappade på att inte sätta den lilla spinnen varierar mellan 10-30 minuter, själv hävdar jag att vi körde nästan 20 NM i 6 knop istf 7, vilket ger en tidsskillnad på nästan 30 min, Skepparen hävdar att vi körde 12 NM, och att skillnaden i fart hade varit 8 mot 7... Nåväl, klart är att vi tappade åtminstone 4-5  platser  - vi var 12 min  från pallplats i mål  - på att vi inte kunde/vågade köra spinne hela vägen upp till Kapellskär.  Flera båtar som startade efter oss passerade oss på den här bogen, bl.a dundrade Vindile förbi, och vi såg även skuggan av Paxton fräsa förbi i skarpa vinklar.

Direkt när vi kunde falla av vid Kapellskär och sätta den stora spinnakern igen så upphörde omkörningarna av oss direkt, och vi kunde se att det fanns en handfull båtar - visade sig sen vara 7 stycken - framför oss, och många fler ganska långt bakom.  I mörket är det svårt att se om båtarna bakom tar in på en, och likaledes om man själv lyckas ta in på båtarna framför, men AIS:en visade att vi plockade lite på båtarna framför, och höll stången mot de flesta bakom.

När vi kommer till Mariehamns inlopp har vinden dojat ur lite, och även vridit mer väster. Vi börjar få problem att bära spinnen innan vi når fiske/oljehamnen, och blir tvugna att plocka ner och köra sista biten utan spinnaker.

Väl i land ser vi att 7 båtar har kommit in före oss.  Mycket riktigt så slutar vi på plats 8 av 28 båtar, helt ok men lite surt är det att vi tappade minst 3 platser, sannolikt 5 från Runmarö upp till Kapellskär.

Sen hände det ju en del intressanta grejer i hamn i Mariehamn, bl.a Birka Paradise's morgonkonsert som jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Kvällen avslutades (åtm för oss gamlingar ombord :-) på traditionsenligt sätt, med en riktigt trevlig regattamiddag och tidigt ner i kojen för att vara pigga och framförallt krya inför hem-racet nästa morgon... :-)

Delar av Team Räknäs seglade med Ulf Brändström på Paxton, och har skrivit om sin seglats här.

Åland Race i nyheterna...

Som redan avhandlats i den magnifika intervjun i "Snillen Spekulerar" så skapade befälhavaren på Birka Paradise en helt onödig incident under målgången av racet i fredags morse.

Nya Åland skriver om händelsen här, där man bl.a konstaterar att Åländska Sjöbevakningens radarbilder visar att inget brottsligt skett.... QED....

Åland Race: Bryggsnack - eller...: "snillen spekulerar..." :-)

Det uppstod ju en liten "incident" för en av deltagarna på Åland Race i inloppet till Mariehamn, där Birka Paradise tydligen ansåg att alla fritidsbåtar helst ska försvinna från jordens yta, och därför hängde sig på tyfonen i minst 10 min.... : Segelbåten i fråga gjorde precis som man ska, dvs höll sig så långt som möjligt ut på sidan av farleden, slickade ost-prickarna, och Birka Paradise hade hur mycket plats som helst att ta sig förbi. Att Paradise inför sin tilläggning sen vill göra en U-sväng, så att hon ser ut att köra rätt upp på land på "fel sida" av viken  kan inte förväntas vara allmänt känt, men tydligen förväntar sig Birka Paradise's befälhavare att alla fritidsbåtar ska veta exakt vilken hamnmanöver han tänker  göra...

Jag misstänker starkt att det var det faktum att segelbåten i fråga inte plockade ner gennakern/spinnakern i inloppet som till den milda grad irriterade Birkas befälhavare, och att han därför ville markera sin betydelse....  Om befälhavaren på Birka hade betett sig som folk så hade det överhuvudtaget inte uppstått nån incident... Nu lyckades han väcka upp halva Mariehamn kl 07:00 på morgonen...

(ps: varning för starkt censur-pip i filmen...!)

Åland Race 2012 - resultat

resultat

Åland Race the Movie - del 1, nightrace outbound

Nu finns första delen av den episka trilogin "Åland Race the Movie" uppe på youtube, inklusive scenen med Birkas svar på "Capitano Schettino" som råkar snubbla mot tyfon-handtaget...! :-) :-)

Enjoy!

Åland Race the Movie, del 1

Åland Race 2012 - the movie: Teaser

Ännu ett magnifikt Åland Race är till ända. Hela 28 båtar anmälda, varav alla (tror jag) kom till start.

För vår del blev det perfekta förhållanden på utresan, undanvind på i snitt 8 m/s i den kolsvarta natten, de 74 NM från Östra Stendörren till Mariehamn gick på 10 timmar, vilket resulterade i en 8:e plats.

Vann gjorde Ulf Brändström med sin Pacer 27, det var magiskt att se Pacern susa förbi i natten  med gennakern dragande på undanvinden...!  Jag undrar hur många gippar Ulf hann med under racet som till största delen hade TWA 180, 100 st...? :-)

Hemresan med sträckbog på dikt bidevind hela vägen gick för oss som det brukar, dvs sämre, med en 14:e plats. Resultatlistorna kommer väl upp så småningom på trbs.se

Micke o jag har tonvis med film på våra GoPro's, första delen, "Aland Race the Movie, "utresan",  är på uppladdning till Vimeo, bör vara klart imorgon bitti - stay tuned!

SM-silver i Matchracing för Team JoZeBa!

Stort grattis till Team JoZeBa - Johannes Gårdh, Zebastian Lokrantz, Ebba Serner - som idag tog silvermedaljen till Värmdö Jolleseglare under helgens SM i Matchracing i Stenungsund  för ungdomar under 23.

12 lag hade kvalificerat sig till finalen via regionala uttagningar.

Finalmatchen mellan JoZeBa och Team Mossberg  avgjordes  i en enda segling pga avtagande vind.

Resultat från Round Robin samt finalerna här.

JoZeba. med besättningsåldrarna 18, 17, 17 har nu fortfarande fem år på sig att försöka ta SM-guldet i USM-MR...! :-)

Pac-Man sunset

B&R 38 in sunset

En fundering kring respittal

Inspirerad av den debatt som pågår på Blur.se om LYS vs SRS vs andra respitsystem, som funderade jag lite kring detta med empiriska mätsystem inom seglingen. Nu kan jag inte särskilt mycket om vare sig LYS, SRS eller nåt annat respitsystem, men om jag förstått Blur-debatten rätt, så är/var LYS ett "empiriskt" respitsystem, medan SRS inte är det.

Om så var fallet, dvs att LYS var ett empiriskt system, så är min tolkning av det att LYS byggde på ett statisktiskt underlag för att avgöra mättalet för varje båttyp.  Om denna tolkning är rätt, så blir det ju intressant att fundera lite vad detta innebär, ur en rent matematisk synvinkel.

Generellt sett gäller för statistiska undersökningar att man behöver ha ett mycket noga utvalt urval i sitt stickprov av "objects under study", så att undersökningen inte får "bias", alltså skevhet, från andra parametrar än den man vill mäta. Med andra ord, det gäller dels att "isolera" den parameter/egenskap man är intresserad av att studera (i vårt fall, båttypers prestanda) från alla andra potentiellt påverkande parametrar, men man måste också se till att ha ett så representativt urval som möjligt.

När det gäller seglingen, så har vi ju en väldans massa parametrar, utöver båtens seglingsegenskaper, som potentiellt kan påverka båtens resultat gentemot andra båtar, låt mig lista några sådana parametrar:

• Bog (Point-of-sail) (4)
• Vindstyrka  (3)
• Sjögång (sea-state) (3)
• Besättningens kompetens (3) 
• Båtens o seglens skick (3) 

Det finns säkert fler, men låt oss nöja oss med dessa parametrar, som alltså är sådana parametrar som man i ett statistiskt experiment måste kontrollera, så att den parameter man är intresserad av - båttypens prestanda - kan isoleras.

Låt oss då titta på hur många olika kombinationer av ovan parametrar som finns, därför att för ett stringent statisktiskt resultat, måste vi se till att i vårt experiment  - i vårt statistiska underlag - ha med alla möjliga kombinationer:

Låt oss säga att vi har 4 olika bogar båten kan segla på: dikt bidevind, halvvind, slör, läns. Låt oss vidare dela in vindstyrkan i 3 klasser, lättvind, mellanvind, hårdvind. Sea-state kan likaledes delas in i 3 klasser, platt vatten, måttlig sjö, hög sjö. Besättningens kompetens kan vi också ha i tre klasser, nybörjare, medelgod, proffs, och slutligen, båtens skick kan vi också sätta till 3 olika klasser. 

Så med dessa - väldigt förenklande! - antagen på plats, har vi då 4x3x3x3x3 = 324 olika kombinationer av parametrar som vi måste kontrollera i vårt experiment, innan vi kan med någon som helst statistisk säkerhet uttala oss om den parameter vi är intresserade av, dvs båttypens allmänna prestanda. Detta innabär att vi skulle behöva ha ett statistiskt korrekt och tillräckligt stort urval av båtar o tävlingar, i varje av dessa  324 olika kombinationer av förhållanden (vind, vågor, besättningar mm) för att med någon säkerhet kunna uttala oss om den egenskap (båttypens prestanda) som vi är intresserade av.  

Många båtar o många kappseglingar blir det... :-)

Således blir min slutsats, med tanke på hur få båtar av varje typ det brukar delta på varje kappsegling, att respitregler baserade på någon form av mätning+teori (VPP exvis) är att föredra mot rent "empiriska" respitregler - vi har helt enkelt inte tillräckligt mycket data för varje båttyp för att empiriska system ska vara tillförlitliga. 

otack är välrldens lön...

Jag har ju alltid ansett att domarrollen nog är den mest otacksamma funktionärsroll  man kan ta på sig, oavsett idrott: den enda feedback du brukar få som domare är av det negativa slaget, det är ytterst sällan som nån kommer fram och säger att du gjort ett bra jobb  (matchracing kan dock vara ett undantag).

Detta gäller också inom seglingen, där det åtm ibland händer  att andra klasser av funktionärer, t.ex seglingsledare, tävlingsledare, banläggare, korvgrillare mm då och då får en välförtjänt positiv kommentar eller en klapp på axeln av seglarna efter avslutad regatta, men som domare, nix, det händer inte.  Visst, om en domare (eller annan funktionär) inte gör ett bra jobb så ska de givetvis inte klappas på axeln, men jag vägrar att tro på att alla domare inom fleetracing alltid gör ett så taskigt jobb att den enda feedback de förtjänar är negativ kritik och diverse tillmälen....

Det verkar som seglarna betraktar domare på samma sätt som gemene man betraktar tulltjänstemännen på Arlanda vid hemkomst från den årliga chartertrippen, med lite för mycket kluckande varor i tax-free-påsen, eller som många inom sjöfarten - både den privata och den yrkesmässiga - numera betraktar kustbevakningen, alltså som en ren motståndsrörelse som bara är till för att jävlas med oskyldiga resenärer, sjöfarare eller kappseglare.

Men, efter att ha följt debatten angående SRS på Blur.se under året, så har jag nu  insett att det finns en grupp funktionärer inom seglingen som verkar ha det ännu jävligare än domarkåren, nämligen de som avsätter sin tid, kunskap och energi till att jobba med SRS-systemet inom TK...!  Av de hundratals inlägg i ämnet så är det max en handfull som uttryckt nån form av tacksamhet för att folk faktiskt ställer upp med sin tid och kunskap för att de som seglar LYS/SRS faktiskt ska kunna göra det på så rättvisande (obs! inte nödvändigtvis samma sak som rättvist!) sätt som möjligt.

Otack är världens lön!

Och när det gäller domarrollen för min egen del så funderar jag faktiskt på att låta mina domarlicenser frysa inne nu när licenserna ska förnyas vid årsskiftet när de nya kappseglingsreglerna träder i kraft, det känns inte särskilt meningsfullt att fortsätta att investera en massa tid o energi i något som mestadels bara resulterar i bästa fall i en total tystnad, o inte alltför sällan  i en massa sura miner & kommentarer....

Åland Race 2012 - startlista

Nu finns startlistan med starttiderna för Åland Race  2012 publicerad på TRBS hemsida.

28 anmälda båtar, kul!

Extra kul för mig som nybliven B&R 23-ägare att få se "storasyster", Jimmy Hellbergs "Pac-Man" in action över Ålands Hav - Jimmy startar 1h20m efter oss, så vi lär väl få se Pac-Man blåsa om oss nånstans i höjd med Morsken...! :-)

Nu gäller det bara att bli kvitt den här j-a flunsan som plågat mig i över en vecka nu tills imorrn kväll...

nåja, om den inte ger sig så får jag väl skippa Åland Race i år och istället åka och coacha Team JoZeBa  på Ungdoms-SM i Matchracing i Stenungsund i helgen... inte fel det heller...

Historien bakom B&R 23:an

Jag träffade Torkel igår, för att få lite tips om hur vi i Team PrydeRide :-) kan fixa ett smidigare sätt att hissa o sänka kölen, än den talja som är  originallösningen.

Men mesta delen av tiden snackade vi annat, Torkel gav mig nämligen  snabbversionen av historien om B&R 23:ans tillkomst, riktigt intressant att lyssna, massa intressanta kända och okända seglarnamn  från flera världsdelar passerade revy i den storyn!

Jag hoppas verkligen att Torkel tar sig tid att skriva ner historien, det vore ju en kulturgärning fullt i klass med bevarandet av Wasa att nedteckna provenansen för en så unik båt som B&R 23!

Ungdoms-SM Matchracing

I helgen körs finalen i USM MR i Stenungssund.

Se inlägg på förbundets hemsida

Åland Race 2012: T - ca 72h & counting...

Nu är det bara ca 72 timmar kvar till starten av årets Åland Race. Att tidsangivelsen är lite diffus beror på att startlistorna med de aktuella starttiderna för jaktstarten inte är publicerade ännu.

I väntan på deltagarförteckning och starttider så kan man med fördel läsa Panache's (SWE 4470) närmast episka berättelse från förra årets Åland Race.

Ryktet säger att det är närmare 30 båtar anmälda redan... lär bli bra drag på regattamiddagen i Mariehamn...! :-)

Idiot's guide to getting started with a B&R 23, del 3

En skillnad mellan B&R 23:an och de flesta andra båtar är att den har en B&R-rig (jo, det är faktiskt sant..! :-)  Eftersom min rig-kunskap i största allmänhet är begränsad, så vände jag mig till Jimmy Hellberg, allmänguru inom segling och världens mig veterligen ende B&R 38-ägare,  för att få lite tips om B&R-riggen. Nedan Jimmys svar på min specifika fråga om stödbenens, de s.k. "strutsarna's  funktion.

Hej Tommy,

De två stödbenen fungerar på samma sätt som rufftaket gör på en genomgående mast. Tack vare dem får man en fixerad punkt högre upp på masten vilket gör mastsektionen styvare och masten kan därmed göras lättare samt tunnare i profilen så att storseglet blir effektivare.

Praxis är att man sätter dit stödbenen utan någon förspänning alls förutsatt att man är nöjd med krummet på masten. Man kan använda dem för att ge masten en svagt positiv kurvatur i nedre delen på samma sätt som man kan ”klossa” en mast i däck som är genomgående. Dock ska man vara försiktig och inte krumma masten för mycket med stödbenen då masten automatiskt kommer att krumma sig runt stödbenens infästning ändå när man börjar skota storseglet hårt eftersom detta drar masten bakåt. För mycket förböj leder till overbend-rynkor i seglet när man skotar hårt.  Detta beror ju också på hur förliket på storen är skuren.

Mängden krum högre upp i riggen, runt spridarna ställer man med de omvända diagonalerna. Detta görs normalt redan innan man reser masten. Dessa omvända diagonaler fungerar på samma sätt som ett inre förstag och ser till att masten inte kan invertera. Normalt är 1-2% prebend på B&R riggar.

//JIMMY J

Det finns mer att läsa om B&R's design på Jimmy's numera tyvärr avsomnade blogg, samst.se:

Pac-Man

Idiot's guide to getting started with a B&R23 - del 2

(bild från torkelblogg.blogg.se) 

(bild från Seguitur)

Idag var tanken att vi skulle såväl rigga båten, som att få den i sjön, och inte minst, testa åket i hemmavattnen.... Nu blev det inte riktigt så...

Med friskt mod gav vi oss på två man på uppgiften att masta på båten där den står på trailern. Micke - den av oss som står för musklerna (det är oklart vad jag står för i Team PrideRide... :-) tog på sig den tunga uppgiften att resa den nästan 10m långa masten, ståendes på den rätt instabila "båt-på-trailer-kombon",  medan jag svarade för att "säkra" masten genom att stå ute på gatan, 30 m från båten, och dra i gennakerfallet för allt vad tygen höll.

Förvånansvärt nog lyckades vi få upp masten utan mankemang, men när Micke skulle fästa förstaget, så fattades det ett par cm, oavsett hur mycket jag drog i gen-fallet... Så då kom vi på den lysande ide'n att använda trailerns vinch, genom att sätta fockfallet i vinchen och på så sätt sträcka upp masten den sista centimetern. (motsvarande manöver har jag gjort 100-tals ggr på C55:orna, så det verkade som en bra ide'...)

Sagt och gjort, fockfallet fast i vinschkroken, och Micke börjar veva in. Efter ett par varv säger det "pang", och kroken hänger lös på marken... fockfallet har gått av...! Var nog iofs tur att fallet gick nu, för det var inte särskilt mycket last på det - jag stod o tog den mesta lasten på gen-fallet - så jag gissar att fallet skulle gått förr eller senare under segling....

Ner med masten igen, pust, stön, masten är tung som f-n, (får nog bli en kolfibermast till nästa säsong!) och dags att åka till Båtmagneten för att köpa ett nytt fall, innan de stänger om 20 min.

Tillbaka med 18m nytt Dynema-fall, nästa problem: var har vi  kabeln för att kunna dra fallet genom masten...? Jo, hemma hos Micke, så han tar en tur hem (via McDonalds) och hämtar tåten.  Jag passar på att tvätta båten under tiden (åtminstone sa jag det till Micke så han inte skulle tro att jag idlat...! :-)

Sen blir det en hel del pillande innan vi lyckas trä in o fånga kabeln i lämplig hålighet i masten, men med en hel del pilleri av rent kirurgisk precision så lyckas det oss så småningom att få fallet på plats.

Dags att resa masten igen. Som tur är, så har nu flera av VJS ungdomsbesättningar anlänt från Dalarö, så nu har vi fler händer på plats att hjälpa till med mastresningen, som denna gången går som en dans.

"Strutsarna" (tripodbenen) strular lite, men efter lite milt våld får vi även dem på plats.

Nu återstår bara att lista ut vad f...n alla block, råttor och cleats är till för, och var alla snören ska dras.. och vad  alla snörena är till för.... Efter  en del funderande har vi nog kommit på var det mesta ska sitta, o vad tåtarna ska användas till,  men med facit i hand så borde vi ha tagit fler o mer detaljerade bilder på hur båten var riggad innan vi tog ner grejerna i Malmö.

(Note to self: fota riggning - detaljerat!  innan du plockar ner den på en båt som du inte är bekant med! )

När vi börjar bli klara för dagen (för att  mörkret börjar falla på) upptäcker vi att vi har gennakerskotet (runtgående) dragen innanför förstaget....! med tanke på hur j-a jobbigt det var att få fast förstaget i vantskruven nån timme tidigare, så känns tanken på att lossa förstaget igen mindre lockande... så alternativet är att dra loss gen-skotet från sin inkapsling under däck o leda om det. Med lite tunn styrlina så fixar det sig utan mankemang.

Precis innan vi ska dra oss hemåt ser vi att den ena trapetz-haken högt uppe i masten på SB-sidan sitter på trekvart...! F-n också, vi kollade ju alla vant- och alla andra hakar innan vi reste masten...! Ska vi nu bli tvugna att ta ner masten igen...? Som tur är så lyckas Micke "rappa till" trapetz-wiren så att haken rättar in sig på sin plats....

Det som skulle ha blivit en dag med en liten stunds riggning och en låååång premiärsegling i hemmavattnen blev nu istället en 7 timmars mastresnings- och riggningsövning på land....

Nya tag så snart tiden tillåter, förhoppningsvis har vi båten i sjön (och på rätt köl!) innan vi drar iväg på Åland Race på torsdag! (dock med en lite större båt...!)

VJS Distriktsmästare i C55

Stort grattis till den nykomponerade besättningen med Filip, Marit och Björne, som i helgen tog platsen högst upp på pallen på Dalarö Båtklubbs Dalarö Regatta/Lindströms Båtvarvs Cup!

VJS knep även bronsplatsen genom Team Sjögren. Grattis!

Resultatlistan finns här.

Segling.tv har bilder o text från bägge dagens seglingar:

lördagen

söndagen

bild från segling.tv

Åland Race 2012

Nästa helg, med början redan torsdag  kväll 20 september, är det dags igen för årets höjdpunkt, Åland Race.

 Två havsrace, det ena ett nattrace med start torsdag kväll vid Östra Stendörren och målgång i Mariehamn någon gång under fredagen, det andra ett dagrace med start i Mariehamn lördag morgon och målgång lördag em/kväll vid Kapellskär.

Mellan racen en mycket trevlig regattamiddag hos ÅSS i Mariehamn, och efter hemracet ytterligare en regattamiddag på Blidö Värdshus.

Kan det bli bättre...?

Information och anmälan hittas hos Trollbäckens Båtsällskap

(Är  sugen på att köra racet med B&R 23:an, men det äventyret får nog vänta till nästa år, kanske i häftigaste laget att köra nattrace i september över öppet hav innan man ens lärt sig rigga båten...! :-)

"Idiot's guide to getting started with a B&R 23.... :-)

Micke o jag "blev ju  oförhappandes med båt" nån vecka sen, närmare bestämt en B&R23:a.  Efter att ha testkört båten i Malmö, i ca 6 m/s, och fått mersmak, så finns båten nu hemma i Stockholm, och väntar på att vi ska hitta en vettig bryggplats, på att vi ska fixa till några smärre skavanker, och inte minst, fixa till en vettig lösning på att hissa o sänka kölen - den nuvarande lösningen med en talja är alldeles för strulig för att vi gamla gubbar ska orka hålla på med den...  

Men för att slippa ta tag i de ovan nämnda problemen, så värmde vi upp lite lätt idag med att shoppa lite absolut nödvändiga prylar, utan vilka man inte kan påbörja sin B&R karriär...:  trapetzsele, torrdräkt, våtdräktsskor samt en piffig liten flytväst, allt från Neil Pryde...Så vi båda två går nu omkring som en hel "Pryde-parad", kanske skulle vi passa på och döpa båten till "PrydeRide" eller nåt sånt.... :-) 

På bilderna ovan testar Micke trapetzselen, samt hållfastheten på säkerhetsdörren  hos Jollespecialisten... :-) 

Regionalkval till Ungdoms-SM Matchracing

I helgen arrangerade Värmdö Jolleseglare regionkvalet - grade 5 - för Stockholm  för  kommande Ungdoms-SM i Matchracing, där finalen - grade 4 -  kommer att seglas helgen 21-23 september i Stenungsund, dit 12 stycken lag ska ta sig genom regionala kvaltävlingar.

Kvalet vanns av Team JoZeBa från Värmdö Jolleseglare, och på andra plats kom Team Mossberg från Göteborg, som nu representerade Djursholms SS.  Bägge dessa team är nu klara för finalen i Stenungsund. Grattis!

Bägge teamen bör nu tack vare dessa resultat klättra på ISAF's rankinglista för matchracing.  Björn Hansen toppar givetvis den svenska ISAF-Marchracing-rankingen, där Felix Mossberg ligger på plats 15, och Johannes Gårdh (Team JoZeBa) ligger på plats 24 före helgens seglingar.

Segling på TV4 Sport: Tjörn Runt med M32:or o Fredrik Lööf

Visar bl.a Fredrik Lööfs rejäla vurpa med M32:an...! :-) 

(tipstack till Blur.se)

Nykomling i Stockholms skärgård

En B&R 23:a på väg till nytt hem på ostkusten.